Idag var våren på besök. Riktigt skönt ute. Det kliade litei mina fingrar. Ville bara ut och påta i landet, dock har jag ett litet problem, jag har inget trädgårdsland, eller trädgård endast en liten liten uteplats. Den lilla lilla uteplatsen fick sig en ogräs rensning.

Åkte hem till mamma en sväng, fick med mig några irisknölar med mig. Nu ligger de i rabatten. Hoppas att de trivs där och vill växa fint  för mig. Något kanske kan gå som jaag vill.

Det skulle vara skönt för omväxling...

Jag köpte en ny cykel för ca en och en halv vecka sedan, i tisdags gick växlarna sin egen väg. Lämnade in den i fredags, hämtade ut den idag, på vägen hem från mamma hände samma sak igen. VARFÖR HÄNDER DETTA ALLTID MIG???

Här om dagen när vi låg i sängeen och mös, började min mage att kurra lite. Då tittar min underbare sambo på msa "Din mage sjunger för mig"

Den absolut underbaraste kommentaren jag har hört.

Den vill jag aldrig glömma.

Annars är jag just nu inne i en dålig fas. Kroppen protesterar å det vildaste vad jag än tar mig till just nu. Min min hjärna spritter av energi och vill bara att jag ska aktivera mig, NU! Det är så grymt frustrerande att bli tvungen att hålla igen. I mitt huvud vill jag bara in på gymmet och köra att hårt pass med stången. Mark, rodd, knäböj mm. Men om jag över huvudtaget skulle klara av att ta mig dit skulle det bara bli skit av det hela. MEn jagvillvillVILLVILL träna skiten ur mig. FAn vad jag är tränings sugen.

Ett gäng på jobbet ska anmäla sig till vårruset. Vet inte om jag törs vara med. Det skulle vara rätt roligt faktiskt. Kanske ska försöka delta i alla fall.... Bara en gång.

Ska tänka på det...

I torsdags natt bestämde jag mig för att avanmäla mig från PT- utbildningen. Jag hade gått och funderat på det länge. Räknat fram och tillbaka. Det skulle kunna gå ihop. Så i torsdags bestämde jag mig äntligen att det inte blir någonting.

Av flera anledningar än den ekonomiska, rent vad det skulle kosta bara att åka dit. Inkomstförlust och en mycket liten chans att få jobb. Sen var jag heller inte säker på om jag ville jobba som PT.

Att gå som gyminstruktör och hjälpa folk in på gymmet är tillräckligt, jag vet inte om jag skulle klara av att på heltid jobba med kärringar som enddast vill bli av med sin mage, som de envist tror att de kan punktförbränna och gubbar som bara är där för att deras fruar vill de.

Jag vill vara med där människor faktiskt behöver hjälp. Många gånger för att bara klara av sin vardag. Så jag letade runt lite på olika ställen för att se vad som skulle kunna passa. Att plugga till undersköterska med inriktning rehabilitering och habilitering. DET mina vänner skulle vara något. Så jag skickade in papprerna nu i helgen. Så får vi se hur det hela går. Eftersom det är en kommunal vuxenutbildning kommer andra före mig på tur. Håller tummarna för att detta går. Har inte berättat för någon annan än min sambo än. Väntar lite med det tills jag vet om jag kommer in.

Det skulle passa mig perfekt.

Nu ska jag ut med lillasyster en sväng. Vart det bär av vvet jag inte än ev Åsby eller en skön promenad någonstans i sverige...hehehe

Har varit ledig idag. Njuöt allt vad jag kunde. Gick i alla fall upp tidigt och åt fukost med mitt hjärta. Sen kröp jag ner i sängen igen, mmmysigt värre.

efter lunchen, som bestod av en underbar smoothie och ägg gick jag ut en sväng i skogen. cyklade bort mot rönnby, den delen av motionsspåret är helt underbar, tyst och stilla.

Kom hem efter ca två timmar gjorde i ordning en underbar middag med ugnsrostade potatisar, varma tomater, kycklingfilé och en sallad gjord på morötter, äpple och apelsiner. Herrejösses vad det satt fint i magen. MumsMums..

Ända sedan min mensvärk började, det vill säga när jag var tretton-fjorton, fanns det inga tankar på att det skulle kunna leda till att jag som vuxen inte skulle kunna få egna barn.

Det kom senare, när jag träffade Per.

Det var inte så att vi ville ha barn eller så men lite underligt blev alltihopa när vi efter två år tillsammans, utan något som helst skydd, klarat oss utan en graviditet.

Långsamt började det gå upp för mig att det hela hänger ihop, självklart gör det det.

Det var i samband med att värken vuxit sig till något nästan outhärdlig, hindrade mig kraftigt i vardagen, sjukskrivningar, oförmögen att egentligen göra något alls under de dagar då det var som värst. Jag räknade att jag hade besvär på grund av detta mellan 10-14 dagar i månaden. Då var det dags att söka hjälp på riktigt.

Redan under gymnasiet, i trean, började jag söka lite på detta. Jag hade under de senaste året börjat på allvar inse att det inte var normalt att må dåligt på det sättet jag mådde.

 Pratade med skolläkaren som sa att han förstod hur jag hade det, fuck you, gav mig något piller sen var det bra. Sökte på internet, hittade ett antal sidor, alla hade samma problem och oftast en diagnos. Endometrios. Så sökte lite mer på detta och då föll en hel del på plats.

Men det tog alltså ett tag innan jag tog mig till barnmorskan. Hon ville att jag skulle prova ett p-piller. Om det inte skulle hjälpa så skulle jag få en utredning.

Pillrerna hjälpte, nu är de min livlina.

Men grundproblemet kvarstår. I och med att jag fick träffa reumatologen nu senast, blev problemen ännu mer närvarande och verkliga. Hon var helt ärlig och på det klara med att endometriosen ställt till mycket, men också att den kan höra ihop med mina ledproblem.

Skulle det nu vara så att artros eller reumatism skulle utbryta innom en snar framtid, kommer medicineringen att göra att det inte är lämpligt att skaffa barn.

Kan någon ge mig något mer när det ändå är igång. Jag kan ta lite till.

Nu ska jag vara helt ärlig, jag vill inte riktigt ha barn. Av många olika anledningar. Så på den punkten är det ganska okej ändå. Fast jag hade mycket heller varit helt frisk och fått avgöra det själv än att inte ha något val.

Det är det som just nu är det jobbigaste av allt. Att jag inte själv har fått göra ett aktivt val.

Det gör ont i hjärtat, mycket ont. Bara att veta att min kropp inte fungerar på ett normalt sätt är en stor sorg.

Jag är lite avundsjuk på de som kan få barn, som får hålla om och sköta ett litet liv. Det blir raka motsatsen när jag ser hur illa människor kan behandla sina barn, på så många sätt gör de barnen illa. Att de inte förstår att det är en gåva de har fått, något som inte alla kommer få uppleva. Undrar hur många det är av dessa föräldrar som tar det förgivet att kunna skaffa barn eller ännu värre, ser det som en förbannelse...

kan det bli värre. Tror inte det.

Har haft en kliande hals och en nysande näsa sedan helgen. Har vilat från träningen och det suger hårt. Fast jag vet att det är bättre att göra det nu och fortfarande vara pigg än att av ren dumhet träna ändå och dra på sig något som gör en sängliggandes i veckor.

Tyvärr har allt som varit på sista tiden gjort att jag inte riktigt har haft kontroll över vad jag stoppat i mig. Naturligtvis har det gjort att jag gått upp i vikt. Blev plågat påmind om det förra veckan då vi tog lite kort. Fan vad det är jobbigt att se sig själv på det sättet. Å andra sidan, ska man ha en bra bild på sin egen utveckling är det kort som gäller eftersom spegeln inte kan plocka fram bilder på hur man såg ut veckan före.

Nu ska det bli skärpning på detta. Har aldeles nyligen lagt upp kommande veckors träning. Det blir lite högre intensitet på styrke delen i form av cirklar och superset. Kardio biten blir lite lugnare, måste komma igång med joggingen igen. Provade lite försiktigt i lördags, 25 min mycket lugn jogging, och kroppen, framförallt knän och fötter kändes bra efteråt. Positivt.

Tar jag små steg i taget kommer det här nog att gå bra.

Det värsta kommer att vara sötsuget på jobbet. Oftast går det bra men vissa dagar då man sitter i kassan och ser alla godsaker vandra förbi lite förföriskt under näsan, är det svårt att hålla kontrollen. Än värre blir det nu när mitt hjärta ska till stora huvudstaden för att göra sin steg 1 utbildning. Då blir jag aldeles ensam i fyra dagar.

Inte blir det lättare när det ställs ut godsaker i personalrummet. Senasta veckan har det stått en stor låda med kexchoklad och en kundkorg fyllt med Center. Måste ju bara erkänna att choklad är så j'vla gott. Även om datumet har gott ut. Choklad Choklad Choklad 

Nepp nu blir det till att stoppa i sig lite middag och pysa iväg till jobbet...jour idag igen. Underbart.

Idag har vi varit lediga båda två, vilket inte är direkt vanligt om man säger så. Vid tio pös vi iväg till gymmet. Karln körde efter sitt program. Han läste i Dolph Lunsgrens bok och hittade ett upplägg att testa. Han verkar tycka om det ordentligt. Kör hårt som attan. Själv körde jag triceps och bröst idag.

Det är faktiskt femte veckan jag kör efter ett program som hjärtat har hittat på. Det går riktigt bra. Jag hade lite idé torka. Kom bara upp med idéer och övningar som jag brukar köra så jag bad honom göra ett åt mig. Det var kanske inte några övningar som jag inte kände igen men övningar som jag förträngt eller helt enkelt inte tänkt på. Så det känns super.

 Nu på kvällen har jag varit på ett homeparty. Det var Johanna som höll i det. Hon har precis börjat köra igång så vi fick agera försökskaniner. Men vad roligt det är att få prova, klämma och känna, smörja in sig och baaara njuta. Naturligtvis kan man inte gå därifån utan att köpa något. Tänkte jag skulle prova ett set för ansiktet. Det var skrubb, ögonkräm, ansiktskräm, fundation och ett bivax. Jättemysiga produkter med en fräsch och mild lukt. Nu ska här smörjas av glatta livet. Blir väl len som en babyrumpa sen.

Nu ska jag dricka upp mitt te och sen blir det nattinatti. Tidig och lång dag imorgon.

Igår, en dag som började med träning. Mosade biceps trodde jag. Har mer träningsvärk i ryggen. HEHE. Så kan det gå. Milla ringde senare och frågade om jag ville följa med till mormor. Självklart. Sist jag försökte låg hon hemma ocg var magsjuk, hon hörde aldrig att jag var där och rindge på. Den här gången var det annat. Hon var pigg och kry, tjatade inte om att vi aldrig var där, som hon annars brukar vara rätt duktig på. Vi stannade en stund på fika. 

Vi fortsatte våran dag med att hämta upp Robin för att åka vidare till Sala och hälsa på Thomas och Elenor. Tanken var att vi bara skulle vara där en liten stund, men åkte inte därifrån förren vid sju-tiden.

Vi pratade lite om vad vi ska göra för pappa. Han fyller sextio i år. Helt sjukt men så är det. Efter en rätt kort diskussion kom vi fram till att det blir en tur till Borlänge för att köra lite folkrace, grilla lite och sen äta middag och övernatta på hotell. Kanske att det kommer att bli något mer kul.

Allt ligger på planeringsstadiet än så länge men ganska snart kommer vi (Milla) att börja boka.

Nä ska nämd person och jag på skaka rumpa pass. Man blir så GLAD efteråt...